Har varit på LänsÄt idag. Sen i söndags har jag faktiskt gjort mig läxa och fyllt i matdagboken varje dag :) Min behandlare H tyckte jag varit jätteduktig och det var två dagar som hon tyckte såg jättebra ut, trots att jag inte ätit "bra" ur s.k normalt perspektiv. Men för mig var det jättebra! Jag blev faktiskt stolt över mig själv och blev peppad att fortsätta utmana mig själv. Vi pratade också om svårigheterna med att kunna äta vanliga portioner, för mig blir det alltid för mycket (vilket resulterar i kräkning) eller för lite. H berättade att de har behandlingsgrupper där man får "lära" sig att äta.

 

Man träffas i en grupp som under ledning av en terapeut och en dietist äter lunch tillsammans en gång i veckan, och tränar på att lägga upp och äta portioner som en frisk person. Det låter skitbra tycker jag! Men jag var osäker först och H frågade varför, och det tog en stund men sen erkände jag att jag var osäker för att jag är rädd att de andra i gruppen ska döma mig och tycka att jag är tjock och att jag inte hör hemma där. Då sa hon att de allra flesta som går på behandling där är normalviktiga och ser ut precis som jag, och att alla är där av samma anledning, nämligen att de inte vet hur de ska äta. Så det lugnade mig och jag bad om en plats.

 

Så på tisdag ska jag dit på "matlektion" och jag är lite nervös faktiskt. De äter inte bara en "normal" portion utan också knäckemacka till och så en frukt efteråt. Det låter ju skitmycket! Jag kommer bli proppmätt :S Och så är det jobbigt att äta inför andra människor, särskilt de man inte känner för då känner jag mig som en fet val som proppar i mig fastän jag är så tjock… Speciellt om det finns nån anorektiker i gruppen, då kommer jag känna mig skitfet.

 

 

Min nya medicin verkar hjälpa, det tar några veckor innan den kickar in på alla plan, men den ångestdämpande effekten kommer på en gång. Jag har haft mindre ångest den här veckan och t.o.m de runt omkring mig märker av skillnaden!

 

 

Livet känns lite lättare! Men som den cyniska människa jag är så tänker jag; vänta du bara! det blir snart värre igen! Men då må det vara så, för just nu känns det iaf bra! :)