Jag har så smått börjat att jobba med min behandling vid LänsÄT (länsenheten för ätstörningar) nu. Det har tagit ett par månader att ens komma till skott att ta tag i matschemat men nu är jag igång. Jag har de senaste tre dagarna hållt mig till planen rätt så bra. Typ. Första dagen gick hur bra som helst, planen är att äta regelbundna tider, och det spelar ingen roll VAD jag äter utan det kan vara ett halvt äpple, bara det är någonting. Som sagt, första dagen gick super. Andra dagen gick också jättebra, höll det till småsmå mängder för att slippa känna mig mätt, men jag höll tiderna iaf.

 

Men sen kom det stora MISSTAGET. Grillning med familjen. Egentligen så åt jag inga jättemängder, en normal portion skulle jag tro, men naturligtvis fanns det tårta till efterrätt. Tog en bit, som jag tyckte såg ut som en lagom stor bit. När den var uppäten existerade dock inget annat än ren och skär panik. Sååå det fick komma upp igen. FAIL. Jag kan inte äta "normala" portioner, inte ännu iaf, för mättnadskänslan lockar till sig fingrar i halsen.

 

Igår var samma sak, höll mina tider bra, tills vi åkte ut till en sjö i skogen och hade picknick. Jag frågade till och med sambon efteråt om han tyckte att jag ätit för mycket, men han sa att det var en helt vanlig portion jag stoppade i mig. Paniken fanns där ändå. Väl hemma kom det upp igen.

 

Idag. Ingen bra början hittills. Frukost gick bra iaf, lite sallad och keso. Men sen på jobbet fick jag sån fruktansvärd ångest, ingen matångest eller så, utan bara ren livsångest. Så av någon outgrundlig anledning tryckte jag (gömd i ett hörn) i mig fyra mazariner (och jag är inget fan av mazariner!) och lite godis. Ont i magen och skulle springa in på toaletten men naturligtvis händer en massa saker på jobbet så att det tar en halvtimme innan jag kommer in på toa och då har ju alla mazariner legat och gosat in sig och är omöjliga att få upp. Suck… Så nu finns ju den där känslan att "hela dagen är ändå förstörd" så jag kan lika gärna hetsa hela dagen. Men det är ju en dum tanke. Men den finns där oavsett hur korkad den är eller inte. Så jag får väl kämpa på resten av dagen och hoppas på det bästa.