Den här dagen fick en bra vändning!

Hade sån jäkla ångest hela förmiddagen, och gick bara och väntade på en panikattack som skulle resultera i en hetsätning utan dess like, men tji fick du Bulimia!

Jag är som jag kanske nämnt tidigare egen företagare, med min M som delägare i företaget. Jag har aldrig kunnat behålla något jobb då jag kommer in i mina depressiva tillstånd och säger upp mig, oftast efter ett par månader. Så M tyckte att jag skulle starta eget och bara jobba åt mig själv så jag kan styra mina tider själv. Även fast M är egen företagare själv och vet vad det innebär så blev det inte riktigt som vi tänkt oss, mest beroende på att jag fått påbörja olika behandlingar som tar jättemycket tid och kraft, men också för att pressen och kraven gör min ångest och ätstörning värre.

Men iaf, jag har under den senaste tiden gjort en, ja vad ska man kalla det, utredning kanske? Egentligen har det väl inte varit någon utredning men jag ska berätta. M har i sina andra företag några anställda med lönebidrag (arbetsgivaren får bidrag på en viss procent av lönen för att kunna visa hänsyn och anpassa anställningen efter den anställdas behov) och då föreslog han att han ska bli ensam ägare över företaget och att jag ska bli anställd istället, som lönebidragare. Vi pratade med Ms kontakt på arbetsförmedlingen som ordnat de andra lönebidragen till Ms anställda och han trodde inte att det skulle vara omöjligt. Det fanns dock ett problem; att jag och M är sambos. Och det är väldigt,väldigt svårt att få lönebidrag om man ska påbörja en anställning på ett företag som ägs av en familjemedlem, men det är inte omöjligt om det finns "synnerliga skäl".

Så sagt och gjort, efter ett förtroligt samtal med denne kontakt, som vi kan kalla K för enkelhetens skull, så tyckte han att mina problem i vanliga fall inte skulle ha några hinder alls för att få lönebidrag. Men så var det ju det här med familjebanden. Jag begärde ut mina sjukjournaler för att kunna hitta underlag och "bevis" för mina problem, och jag beställde hem journaler från de senaste fyra åren och gick igenom. Bara det är en historia för sig! Vilka stolpskott det finns inom psykiatrin! Och så många faktafel! Men iaf, jag kopierade upp de sidor som tog upp mina nuvarande problem och diagnoser och strök under det jag ansåg vara viktigt och lämnade till K.

K ringde upp M och sa att det för honom var ett solklart fall för lönebidrag, och han skulle göra vad han kunde för att få det att gå igenom. Så idag ringde K och frågade om den 1 juli skulle bli ett bra datum för att påbörja anställningen. Såklart! sa jag. K sa att han måste skriva ihop ett dokument och noggrant redogöra för mina problem och understryka om varför det är viktigt i just detta fall att "synnerliga skäl" iaktas. Och så ska det skickas till vem det nu är som ska ha det.

Så han skulle skriva ihop nåt som jag sen skulle skriva under. Och en och en halv timme efter att han ringt så kommer han intraskandes till mig! En och en halv timme! Då har han skrivit ihop dokumentet och kört 3 mil till mig för att jag ska kunna skriva under! Helt fantastiskt! Jag läste igenom dokumentet och häpnade över det faktum att han beräknat min löneprocent till 75%! Inte illa! Alltså blir bidraget 75% av min lön (om jag t.ex skulle ha 10 000 i lön så skulle M få 7500 i bidrag) + att M får 130 kr (tror jag det var) i ersättning per dag för arbetsplatsanpassning.

Så JÄKLA skönt! Nu kan jag koncentrera mig på att försöka bli frisk och kunna ta mig tid till det istället för att ha fullt upp med allt på företaget, då det nu finns ekonomiskt utrymme att någon annan kan ta en del av uppgifterna.

Inte nog med att K idag själv körde hit med papprena jag skulle skriva under, så har han gjort det en gång förut också, det var samma sak där, han ringde och sa att han hade nåt papper jag skulle underteckna, och vips så stod han framför mig en timme efter samtalet :D

 Jag är så grymt tacksam för K, som jobbat så snabbt och varit så himla förstående, engagerad, och uppriktigt mån om att det ska gå bra för mig, och som hela tiden har tagit mig på allvar och verkligen förstått sig på mina problem. Jag som trodde att ingen skulle förstå och bara avfärda mig och mina problem som småsaker eller inbillning. Jag är så glad och förundrad över att det faktiskt kan gå till så här!

Nu återstår bara att ta bort mig från ägarskapet och göra mig till "enkel anställd" istället. Eller bara och bara, vi måste ju hitta den här "någon annan" som ska ta över en del av mina uppgifter också. Och så måste vi ju tänka ut hur allt ska vara uppbyggt. Ska jag ha helt lediga dagar någon gång i veckan? Eller ska jag jobba halvdagar? Vilka delar av verksamheten ska jag fortsätta vara ansvarig över?

Ja vi har lite att fundera över.

Tack till K och hans underbara bemötande! Det är så synd att inte fler som jobbar inom arbetsförmedlingen har ett sådant engagemang som denna man. Jag vill bara ge honom en stor, fet kyss! haha!