Mattankar. Mat tankar. Tankar mat.

De senaste dagarna har varit… intressanta.

 

Jag tror jag håller på att halka in i en hetsperiod igen. Eller ja, jag är rätt säker på det. Det är som att det inte finns nåt stopp. Jag bara vräker i mig, det smakar illa, det känns illa, det ÄR illa. Jag känner mig som en soptunna. En stor, fet stinkande soptunna.

 

På onsdag ska jag till LänsÄt igen. Jag måste få nån ordning på det här. Förra veckan började så bra med att följa matplanen, regelbundenhet i matschemat. Men det är som att bulimin bara har fått vatten på sin kvarn; "Titta bara din tjockis! Du har ju ingen självkontroll överhuvudtaget, ger man dig en kaka så ska du ha hela fabriken!". Nej. Jag kan inte äta normalt. Hur fan gör man egentligen?

 

 

I lördags var jag på min ena systerdotters födelsedagskalas. Massa småbarnsföräldrar som går omkring och dricker kaffe i solskenet och ser så jävla hälsosamma ut. "Nej tack, ingen kaka, man måste ju tänka på figuren, höhö". Jävla apor. Så efter en halvtimme gick jag och gömde mig inomhus och satt ensam i en soffa i över en timme tills M kom (han hade varit ute på lite ärenden) och kalaset var nästan slut och alla helyllemorsor 35+ åkte hem. Skönt att slippa se dem.

 

Efter att kalaset var slut kom även mina föräldrar för att fira. Min kusin, hennes man och deras lilla nyföding var med och det blev en liten mini- släktträff. Vi käkade syrrans goda kycklinggryta och glass till efterrätt. Åt för mycket, med känslan av att jag hade ändå ätit för mycket annan skit så det var ändå förstört.

 

 

Snart är det midsommar också. Vi firar varje år med Ms familj och vänner, det är jättemysigt, helt fantastiskt trevligt egentligen. Men jag har ångest naturligtvis. Ångest för all mat som ska ätas hela tiden. Sill och potatis, pajer, jordgubbar och grädde och alkohol. Kalorierkalorierkalorier ekar det i huvudet. Jag mår alltid så jäkla dåligt i sånna där sammanhang. Jag blir tillknäppt och tråkig. Därför vill jag dricka massa alkohol, men det innehåller ju kalorier i överflöd. Men det lindrar samtidigt min ickeexisterande sociala kompetens och jag blir på bättre humör. Men det tar också bort matångesten, och då kan jag äta hur mycket som helst. Och efteråt får jag panikångest. Ska jag låta bli att äta alls kanske? Fast det blir nog svårt med alla människor omkring mig som stoppar i sig och all mat som står på alla bord och lockar.

 

Fan. Lite självkontroll tack!

 

Och vad ska jag ha på mig? Jag skulle vilja köpa en ny klänning, en sån där lite somrig och böljande, som döljer samtidigt som den inte är ett tält. Men jag har inte råd. Kollar i garderoben och har inget som passar. Där finns inget somrigt alls. Antingen skrikiga färger eller svart. För kort eller för långt. För utslitet eller "för fint". Funderar på en knallröd klänning, men jag tycker den sitter lite för tight runt magen, inte bra om jag tappar kontrollen och vräker i mig, då ser jag gravid ut.

 

 

Jag märker mer och mer hur min kroppsfixering tar över. Nu blir det lite privat och intimt, men jag har börjat få det svårt med "umgänget" med min stackars M. Vi har alltid haft ett bra sexliv, fortfarande efter mer än 5 år tillsammans har vi ett väldigt aktivt sexliv. Men senaste tiden har jag känt mig obekväm, släcker helst lyset och tänker på var han sätter händerna, undviker vissa positioner och känner mig allmänt osugen. Tänker hela tiden på vad som hänger där, vad som dallrar där, alla celluliter där. Jag försöker tränga bort det men det funkar knappt längre. Igår höll jag på att börja gråta "under tiden" för jag tyckte så synd om M, hade så dåligt samvete över att jag inte blir riktigt närvarande. Tänker bara på min kropp, som jag vet att han älskar men som jag själv hatar. Ibland dyker tanken upp att han måste ha nåt fel i huvudet som tycker om att klämma på min missbildade kropp. Knepig situation.

 

 

Jag har noterat att jag skriver två inlägg varje gång jag bloggar, rätt långa och några dagar emellan och så två på en gång. Kanske för att jag kommer igång och måste få ut en massa saker. Jaja, det är väl inget fel i det. Så det kommer säkert ett till inlägg snart : )

 

Mors och adjö så länge då.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bodymassinsane.blogg.se

En bulimiker och allmänt knepig tjejs väg mot ett bättre, ångestfritt liv.

RSS 2.0